Emil Haapaniemi
Astas far Isak Emil föddes i Jänkisjärvi 20 april 1893 (se huset på bilden nedan). Han döptes samma dag och enligt kyrkoböckerna var det ett nöddop vilket med största sannolikhet innebär att Emils födsel var besvärlig. Han föddes kanske med en sjukdom eller möjligen var födseln tidigare än beräknat.
Föräldrarna hette Johan Persson Raunasvaara Haapaniemi (1864-1918) och Selma Christina Ylijärvi (1868-1903).
Emil klarade krisen och växte upp. Han levde och verkade i Jänkisjärvi och senare i Makkarajärvi där han byggde hus åt sig och sin hustru Hilma.
Emil hade 9 syskon. Två av dom, Maria Eufemia (f 1889) och Karl Johan (1891-1967) var helsyskon. Mamma Selma Christina avled sommaren 1903 och året efter gifte sig pappa Johan på nytt. Den andra hustrun hette Johanna Isaksdotter Hannu (1869-1942) och tillsammans fick dom 7 barn, Emils halvsyskon.
Till yrket var Emil precis som sin äldre bror Kalle, skomakare men även kronotorpare vid torpet han byggde på den mark han tilldelades i Makkarajärvi. Det berättas även att Emil under en tid arbetade i gruvan i Malmberget dit han tog sig med skidor. Detta är dock inte helt bekräftat.
Den 17 juli 1921 gifte sig Emil med Hilma. Vigseln ägde rum i Övertorneå. Sonen Åke har berättat att paret cyklade till Övertorneå, gifte sig, och cyklade sen hem igen. Sträckan till Övertorneå är drygt 3 mil, cykelturen var alltså 6-7 mil.
Paret byggde sitt hem i Makkarajärvi. Under tiden för bygget bodde paret hos Ville med fru i närliggande Ojärvi (eller möjligen Oijärvi). Makkarajärvi ligger någon mil söder om hustru Hilmas födelseort Pirttiniemi längs vägen mot Korpilombolo.
Huset som Emil byggde finns inte längre kvar. Det lär vara nedmonterat och flyttat till en plats i närheten av Kiruna där det används som sommarstuga. På tomten där huset stod byggdes det senare ett nytt hus men kvar på platsen finns den lada som sönerna Fale och Folke byggde, troligen någon gång på 1950-talet.
18 juli 1921 kom första barnet, Adele och fram till 1940 föddes ytterligare tolv då Bertil kom till världen.
Först 1947 fick man el och telefon till Makkarajärvi. Fram till dess använde man karbidlampor för belysning som fungerade genom att man laddade kalciumkarbid i nedre delen av en behållare som när vatten som fylldes på i övre delen av en behållare droppade ner i nedre behållaren bildade en gas som brann med en vit, kraftig, sotande låga. Kanske hade man lampor av den här typen i hemmet.
Emil avled av cancer 22 januari 1960.
Tillbaka till hemsidan