Berättelser

Everts brev till Lars-Erik

Lars-Erik var sjuk större delen av sitt kort liv. Han avled i mars 1964 endast 14 år gammal. En av jularna tvingades Lars-Erik tillbringa på sjukhus. Pappa Evert skrev ett brev till sonen....

Mysteriet med dasset på ängen

Åke är ett av syskonenen Haapaniemi som är oerhört stolt över sitt ursprung (med all rätt) och noga med att berätta sin historia för alla och envar oavsett om man vill lyssna eller inte.

En av historierna handlar om ett dass....

Varje gång Åke, som numera bor i Ludvika, är på besök i barndomstrakterna tvingar han med sig alla som råkar vara i närheten, på en guidad tur till platser som är av intresse för släkten Haapaniemi. En av dessa platser är utedasset som barnen Happaniemi nyttjade när dom bodde på skolhemmet i Övertorneå. Varje gång man körde förbi det berömda dasset berättar Åke om dess historia och vad vi vet har ingen kontrollerat uppgifterna speciellt noga.

Men en dag var det dags...I samband med en biltur passerades det berömda dasset. Vi bestämde oss för att traska dit och kolla dasset lite närmare. Carina parkerar bilen och ut kliver två mycket bestämda män fast beslutna att reda ut saken. Var det verkligen ett dass ?

Med en kamera som enda vapen trampade Hans och Björn ner till dasset...

...med lite god fantasi och med inte allt för kritiska ögon kan man konstatera att det med största säkerhet faktiskt är ett dass eller rättare sagt det har varit ett dass. Om man gläntar på dörren kan man konstatera att det förmodligen var ganska länge sen det användes som dass. Där inne kunde man skönja ett gammalt bilvrak, en rostig harv och allehanda andra bråten.

Vi tvingas erkänna att den här historien inte var en skröna utan ren och skär sanning. Vi ringde till Åke och berättade att vi hade kontrollerat hans historia men....Det är en liten sak som återstår att reda ut....

Det fanns ju en anledning till att vi var tveksamma. Varför stod dasset just där ? Mitt ute på en äng ? 3-4 mil från skolhemmet Övertorneå....inte ens i Norrland har man så långt till dasset.

Vi var ju förstås tvungna att kolla även detta och enda sättet var ju att helt enkelt ställa frågan till källan.....

Åkes reaktion var direkt och utan pardon...."Är ni dumma i huvet ?"

Vad som inte framgick av Åkes historia var att dasset hade köpts av en bonde som hade flyttat det till platsen på ängen.

OK ! Vi ungdomar borde nog ha listat ut hur det låg till så Åkes ifrågasättande av vår intellektuella status var var nog inte helt oberättigad. Inte ens i Norrland traskar man flera mil för att gå på dass....

Carina, Hans och Björn

Kalle Haapaniemi

Kalle Haapaniemi var Astas farbror, äldre bror till pappa Emil, född i Kuivakangas 25 februari 1891. Han levde och verkade i Jänkisjärvi tillsammans med hustrun Anna Teresia.

Kalle gjorde sig känd som duktig och efterfrågad skomakare. Flottarna i bygden sökte sig gärna till Kalles skomakeri för att få sina stövlar tillverkade eller lagade inför den kommande flottningssäsongen. Eftersom det var mycket att göra veckorna före flottningssäsongen tvingades Kalle använda sig av någon form av kö-system.

Förutom "först till kvarn"-principen gav Kalle familjefäder företräde.

Kalle avled 19 mars 1967.

I boken Skogarnas folk - Berättelser från Tornedalen av Emil Mäkipiha finns bl a berättelser om Kalle och hans liv.

Med tillstånd av förlaget Barents Publisher och Bengt Pohjanen publicerar vi här ett avsnitt ur boken.

Ett stort tack till Bengt och förlaget.

Pappas brev till Lars-Erik en jul i mitten av 1950-talet

Lars-Erik var sjuk större delen av sitt liv och tillbringade stora delar på sjukhus i Göteborg, till och med vissa jular. Det här brevet skickade pappa Evert med mamma Asta till Lars-Erik en jul, förmodligen i mitten av 1950-talet.

Lars-Erik avled 1965, två månader innan han skulle fylla 15år